Det blev The Notebook som bakfyllefilm idag. Har aldrig sett den innan, men man har ju hört att den ska vara så väldigt bra och sorglig, en riktig lipfilm. Och visst, den var väl tragisk och fin och så, men så jäkla fantastisk tyckte jag inte den var. Och jag fällde inte en enda tår. Kan har någonting att göra med att jag inte är något jättefan av ledsamma draman visserligen.