Imorgon ska jag och några andra studenter på samma praktikavdelning ha casediskussion med vår huvudhandledare. Eftersom riktlinjerna har varit ganska (läs: väldigt!) luddiga så har jag inte engagerat mig speciellt mycket i det här. Jag har alltså inte en jävla aning om vad jag ska reovisa om mitt fall, faktum är att jag knappt kommer ihåg patienten ens. Tråkigt nog meddelade idag min handledare (som kommer att bedömma mig och min kompetens...) att hon tänker följa med och lyssna på min redovisning. Inte bra. Plötsligt har jag lite ångest över mitt värdelösa fall och jag känner mig ganska så fucked...