Min fiende


Efter en galet dryg föreläsning i immunologi (inte jätteroligt ämne och definitivt ingen rolig föreläsare!), så skulle jag cykla hem igen. På något vänster missade jag cykeltrampan (gud, vilket underligt ord det är..!) och rev upp hälen. Inte så skönt. Två minuter senare när jag skulle stanna vid rödljusen fastnade jag med skosnöret, också i trampan, och ramlade. Bara sådär, från stillastående. Måste sett hemskt fånigt ut. Jag hann dock tänka: "fan, jag kommer ramla" och ta emot med händerna, så det resulterade bara i ett par blåmärken och smutsiga byxor. Och att jag blev lite rörd av en väldigt omtänksam kille som stannade och hjälpte mig. Nu överväger jag om jag verkligen vågar sätta mig på cykeln ikväll igen för att cykla och träna, eller om jag kan använda det här som en ursäkt för att slippa... Det verkar ju onekligen som om cykeltramporna har bestämt sig för att jävlas med mig idag.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Men vad händer vännen min? Hur lyckas man med allt det? Din stackare hoppas du mår bra nu och att cykeln slutar jävlas! Kramar

2009-11-26 @ 22:37:23
Postat av: Emelie

Camilla: Det kan man fan fråga sig..! Men det är ingen fara med mig, några blåmärken dör man inte av:) KRAMAR

2009-11-27 @ 12:30:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0